Historian om Johnny JP Rosengren och hur allting egentligen var.
Del 1. Julafton 1966
Jag föddes en kall julafton straxt utanför Stockholm år 1966. Yngst då av tidigare två bröder. Fick senare en lille bror så jag blev mellanbarnet. Efter ett par flyttar som barn började jag skolan i Åkersberga i den då nybyggda Söraskolan. Där gick jag de två första åren och hade (som alla andra barn) den bästa fröken man kunde ha. Årskurs tre visade sig vara ett fatalt misslyckande då vi flyttade till Resarö och jag upptäckte att skrivandets konst kanske inte var något för mig. Efter bara ett år hamnade vi såsmåningom i Märsta där saker och ting skulle falla på plats. Flytten till Märsta har jag inget minne av eftersom jag fick reda på att min familj flyttat utan att meddela mig som var på besök hos en kamrat från Åkersberga tiden. Ett ganska fatal miss från mina föräldrar att glömma bort ett av sina barn uppe i norrland där min kamrat numera bosatt sig med sin familj. Nåväl, efter ett par hemska år i skolan (som jag aldrig gillade) så vaknade mitt musik intresse under 1977 då min bror kom hem med den nya musiken från England. Punken vart mitt levebröd och har stannat i mitt hjärta sen dess. Att vara en tyst drömmare och lite udda sedd i skolan blev det ännu värre under högstadiet. de två sista åren var en pest och pina för mig som egentligen hellre hade velat vara ute i friheten och levt. Att jag sedan också hade ett par antagonister som gjorde det mesta under dagarna för att göra livet surare för mig gjorde egentligen inte saken bättre. Jag insåg ganska snabbt att här gällde det att överleva igenom den sista tiden på bästa sätt. Vilket det bästa sättet var visste jag inte, men på nåt sätt kom jag igenom de sista dagarna i skolan.
Del 2. Musiken kommer in...
Sommaren efter nian träffade jag Lappen som skulle bli den som introducerade mig in i musiken. Lappen (eller Mattias Bengtsson som han egentligen heter) kände ett gäng bestående av Janne Karlsson, Hasse Öhman och Glenn Wärn och vi träffades och jag stötte för första gången på männsikor som betraktade mig som en fullvärdig människa. Vi hade en hel del kul innan starten i gymnasiet som jag började i Märsta på Verkstadsteknisk linje. Där mötte jag Tomas Asplund och Peter som jag började spela med under namnet “Reservmänniskor” i gamla Matsilverfabriken. I april 1983 gick reservmänniskor och Lappen´s gäng “Bestående men” i graven och jag tillsammans med en punkare från stan jag kände vid namn “Anders Fredriksson” och Janne och Hasse från B-Men drog igång bandet “Det fria kriget” förkortat DFK. Vi gjorde väl egentligen inte mycket väsen av oss men en intervju i fanzinet “Maktslakt” kom vi med i. Skolmässigt blev jag utkickad från Gymnasiet och började ungdomslags jobba för Systembolaget... Ganska passande... DFK gick i graven ganska kort efteråt pga olika anledningar. “Haubitz 77” vart det nya bandet. Anders var inte längre med oss då. Vi hade en sångare vid namn Jocke som sjöng med oss på första konserten okober 1983 folkets hus “Rockplocket 1983” i Märsta. Kuriosa... Det andra bandet som spelade den kvällen var “Hellfire” som bestod av Lappen, Glenn, min storebror Mattan och Peter Lundh. Tekniker var Håkan (Ian) “Höj gitarrerna” Haugland, sedemera trummis i det inte så värst lite kända “Europe”. Brorsan´s band hade en sångare vid namn Christer Linder som senare hittades i “Grace” och “Dive”. Ett par mycket bra band. Nåväl, tillbaka till historian. Haubitz 77 fick efter att Jocke lämnat bandet tillskott av den avhoppade gitarristen från “Hellfire” Lappen, och vi böt namn till “Envelope”. Samtidigt gjorde vi ett tappert men totalt misslyckat försök att skriva hårdrock. En sångare hade vi under en månad vid namn “Peter Sandhage” vart han sen tog vägen har jag ingen aning om. Vi skrev den ena taffliga sången efter den andra och i samma veva flyttade jag och min familj till Upplands Väsby och jag började jobba på dagis sedan jag slitit av en ryggmuskel efter allt bärande på bolaget. I Mars 1984 gjorde vi en demo i Siljan studion som jag inte är speciellt nöjd med. I April hade vi således vår sista konsert och sedan tog jag min bas och lämnade “Envelope” åt sitt öde...
Del 3. Det börjar ta sig...
I November 1983 hade Björnligan slagit sig ihop i Upplands Väsby. Björn Eckert, Björn Lindbom och Björn Stener. I april 1984 kom Anders Johansson med på Keyboards. Det var veckan innan Björn Stener, som jag träffat på Syo konsulenternas hus i Upplands Väsby och vi upptäckt att min Bas lärare “Anders Tibbling” var någon som Herr Stener också kände. Björne Stener sa åt mig att komma och provspela för hans band som behövde en bassist. Sagt och gjort... Platsen tagen. Det första namnet vi hade var “Horizon” men det böt vi snabbt till “Time” då Wivvi Swing kom med som sångerska i Augusti 1984. Samtidigt passade jag på att komma in på Vårdlinjen - Barn och Ungdom på Vilunda Gymnasiet som jag faktiskt slutförde även om det var rätt problematiskt ibland... Jag låter andra få tala om hur det var. Björn Stener lämnade Time i augusti och ersattes av Adam Newdahl innan vi startade alla våra konserter och vår första demo inspelning i Nybro Studion med Peter “Pejje” bakom spakarna. Demon blev väldigt bra och vi hade en hel del folk som gillade oss. Adam lämnade oss i november och ersattes av Envelope´s gitarrist Janne Karlsson som jag spelat med även efter jag slutat med dom. Två konserter till vart det innan bandet sprack i November 1984. I December fick Time tillskott av ytterligare en keyboardist vid namn Lars Dahlberg. Janne lämnade bandet kort därefter. Med detta nya sound drog vi åter ut och gjorde konserter och en ny demo som vi fick napp på både av EMI och av Billy Butt´s skivbolag “Little Big Apple records”. Tur för oss i efterhand så ville mr. Butt göra om oss till Wivvi Swing and the Time. Vilket vi alla, men mest av oss Wivvi INTE ville. EMI lämnade studiotid till oss och bandet höll på att fullständigt haverera då EMI körde med väldigt konstiga metoder. Maj 1985 lämnade Wivvi oss i mycken ilska och vi lyckades få tag på Uffe Bragsjö som snällt hoppade in som tillfällig sångare på en konsert. Tyvärr höll de sångare vi provade under sommaren 1985 inte samma mått som Uffe, så vi frågade om han ville komma tillbaka till oss på heltid. Han accepterade, vi böt namn till “Cameron” och drog ut på vår bästa tid någonsin. Ytterligare en demo gjordes, återigen hos Pejje i NybroStudion. Tredje gången gillt. Och utsålda konserter m.m. följde vår väg. Tills... Uffe´s lägenhet brann. Det var början till slutet på Uffes tid hos oss. Sommaren 1986 lämnade han bandet samtidigt som jag lyckades gå ut ur Gymnasiet med betyg! Jag fick genast jobb med att jobba på en skola för förståndshandikappade ungdomar. Fantastiskt kul jobb. Vi spelade en konsert i augusti 1986 utan Uffe, men med det nya materialet. Eckert tog hand om sången då vi inte hann få tag på en sångare i tid. Det skulle bli vår sista konsert skulle det visa sig, men det visste vi inte då. Efter att jag började jobba med boende för förståndshandikappade ungdomar under sen hösten så vart en vinterdag lite för kall och hal för mig. En krasch på väg till Studion där vi spelade in med Cameron för en samlingsskiva med en inhyrd sångare vid namn “Micke Moberg”. Inspelningen vart bra. En av våra bästa låtar. Men början till slutet var redan här. Eftersom grabbarna Anders och Eckert låg i lumpen blev det ganska lite repande och det tog på krafterna att inte ha en fast sångare. Annika dök upp under början av 1987 och den ena pelaren försvann för bandet då Lindbom lämnade Cameron i Mars 1987. Dick Björklund som tidigare spelat med Uffe Bragsjö vart vår nya trummis. det var ett dunder och brak. Vår absolut bästa låt (enligt mig) skapades med Dicken på trummor. Men det höll sig inte riktigt, Dicken gick och blev ersatt av nån som jag inte längre minns namnet på och i september 1987 var Cameron ett minne blott och jag kände att jag inte längre kunde spela med längre. Hörde då att Uffe Bragsjö flyttat till Malmö för att spela med “Dolkows” Dom gjorde en mycket riktigt bra platta. Eller tre egentligen. Men den första var bäst. Tänkte att jag skulle nämna lite roliga anekdoter från Cameron tiden. Vi hade också ett partyband med Lindbom, Joxxon (Anders Johnasson), Bragsjö och mig som spelade på olika fester. En av dessa fester var samma kväll som Olof Palme mördades. Inte så roligt, men dagen efter skulle vi hämta grejerna från spelstället och ingen av oss var nykter nog för att köra. En annan spelning vi hade med Cameron var den helt Kaos artade konserten på Restaurang Kaos i Stockholm, då Eckert välte basstärkaren över trumsettet... Hahaha... Det var faktiskt mycket uppskattat av publiken. Vi var egentligen alltför packade för att spela, men vi upptäckte straxt innan att vi blivit bokade för en blues och country kväll på KAOS. Blues och country spelade vi inte så värst mycket av. Minns också en spelning med Eckert och jag tror det var nån medlem från våra rivaler “Alpha” på nån fest i Vilunda, men minns inte så mycket av den. Efter uppbrottet med Cameron hade jag en spelning med “Rosengrens” på Rockplocket” i folketshus i Märsta med Janne, Lappen och Hasse. Vi spelade punk covers. Jag och Hasse ville gärna göra om det, men det skulle dröja ett bra tag innan det skedde. Rosengrens böt sedan namn till “DT” och fortsatte utan lappen, men det blev inte speciellt långvarigt. Det sista jag gjorde i arbetslivet innan lumpen i Januari 1988 var att jobba på ett Dagcenter i city och sedan som vaktmästare, Underskötare och Städare på Sollentuna sjukhus.
Del 4. Den svåra musikaliska tiden
Jag gjorde lumpen i Enköping som Signalist på S1. Under tiden som jag fortsatte att ha kvar min lilla lägenhet som jag haft sedan juni 1986 i Upplands Väsby. jag hyrde ut den under veckorna för att kunna få några öre över till annat. I lumpen träffade jag två av mina numera närmaste vänner. Håkan Eriksson och Leif Gyllenberg. Jag mötte också en kille vid namn Jonas Kamf som jag spelade med efter lumpen. Jonas tog med sig sin keyboardist kompis Jonas Arnell och jag drog med mig Hasse på trummor och Lappen på Gitarr. Lappen var bara med på ett rep så han räknas ut. Men vi lyckades liksom inte göra något vettigt i denna lokal. Det bästa minnet som finns är då plåtdörren gick i baklås och vi hittade nån slags lucka som ledde in till 7 Elevens lager ovanför... Efter Lumpen fick jag jobb på Regeringskansliet som jag jobbade hos i ett halvår, men lönen var väldigt låg så jag tog jobb på dagis i upplands väsby. Samma dagis som jag ungdomsjobbade på under 1984. I Mars 1989 fick jag kontakt med ett band i Rotebro som sökte bassist. Jag åkte dit och fick platsen. “Wistaria” bestod av de otroligt duktiga musikerna Mange, Mange, Micke och Nicke. senare fick vi tillskott av ytterligare en Micke. Vi spelade ihjäl oss på nåt sätt, men musiken som skapades (mestadels av Mange Carlberger) är och förblir det bästa jag spelat. Vi gjorde två demos under tiden och endast “en” konsert innan jag gick ifrån Wistaria i april 1990 efter en del bråk och tjafs. Under tiden hade jag börjat jobba hos äldsta brorsan i hans skivbutik i Väsby. Skiv galleriet. Jag hittade ett nytt band i Upplands Väsby som jag började lira med. Bestående av Harry (sedemera Vörgus), Jocke och den otroligt talangfulle trummisen Tomas “Hucke” Holtinkoski. I november spelade vi in en demo på en låt under namnet “Northwinds” med lite folk hjälpande oss. Leif Gyllenberg på Keyboards och Micke Larsson från Wistaria på Gitarr solo. Sången togs av Johan. Jag ville egentligen då spela in ytterligare en låt, men fick inte ihop den. Så jag bad Leif Gyllenberg om hjälp. Han och jag skrev om den så att den blev så som den skulle vara och lånade in Niclas Birgersson från Wistaria på sång. Alltihop spelades in av Björn Lindbom från Cameron i hans lilla hemma studio i November, december 1990. Låten jag och Gyllenberg gjorde tillsammans rönte mycket uppmärksamhet och vi blev lovade kontrakt omedelbums om vi kunde göra en till i ungefär samma nivå. Det tog oss tre år att göra det. Men ideen var född. Såväl projektet: “Souls In Flight”. På en pub träffade jag en mycket underlig typ jag mött ett antal gånger i skivaffären. Han brukade köpa de mest underliga skivorna, ungefär samma saker som jag gillade. Vi började prata och efter ett tag fick jag reda på att han spelade gitarr. Jag frågade om han hade lust att komma ner och lyssna på oss och det ville han. Vi hade då blivit av med Harry och Jocke, Vi hade en annan gitarrist vid namn Daniel Rosenqvist och senare en annan som kom ifrån Camerons rivaler Alpha, John Olsen. Men nu var vi återigen ett två manna band så vi behövde en gitarrist. Jonas Persson tyckte vi lät mycket underliga och bestämde sig för att ta platsen i januari 1991. “Web Construction” var fött. Efter att jag flyttat tillbaka till Märsta (vilket misstag) och börjat jobba på dagis där (ytterligare misstag) så lyckades jag efter bank kraschen bli av med alla mina pengar då Nordbanken inte längre såg mig som kreditvärdig och således tömde alla konton. Pengalös och eftersom jag inte hade råd att betala hyran numera också bostadslös, lät en kompis till mig hyra hans lgh i väsby. Web Construction blev under denna tid av med sin trummis Hucke, men som skulle komma tillbaka under många andra tillfällen. Jag och Jonas bestämde att vi skulle forstätta som två mannaband med elekronisk hjälp. Web Construction #2 var fött.
Del 5. Tystnad men under ytan...
Efter att flyttat runt i Väsby till Vällingby och sedan i tredje hand in till city (Fridhemsplan) spelade jag med Web Construction, Souls In Flight och startade mitt egna projekt “Helter Incendo”. Jag hoppade in som stand in bassist åt “Shining Clouds” ett par gånger under tiden. Dom var bra men vågade inte lämna ut några demos till mig för dom trodde att jag skulle sno låtarna... ??? Jag träffade pojkarna senare när två av dom spelade med “Yellow Soda” på Kaos. Båda pojkarna i Yellow Soda var lika glada att träffas som jag, men ledaren från Shining clouds kom in senare och hälsade inte ens. Jaja... Så kan det gå... Nåväl. Web Construction gjorde en inspelning som skulle bli en platta i December 1992, men skivbolaget strulade bort mastertejpen. En ny inspelning gjordes i December 1993 i Over the hill Studio i Täby. Men bolaget lurades och inte blev det något av den heller. WFR var inte något annat än lurendrejare. Tomas Allén är ett namn att passa sig för. Under tiden skrevs det låtar åt de olika projekten och ytterligare ett projekt startades upp av Jonas Persson och mig. “See Emily play” där alla låtar spelades helt akustiskt. Men jag började sakna att lira bas på heltid igen. Så när jag fått jobb på Sätraskolan som elev assistent och fått andrahands kontrakt på lyan så hittade jag ett band i stan som sökte bassist.
Del 6. Den svenska punkens återkomst i livet och den osandade trappan.
I januari 1995 kom jag så ner i katakomberna i den kyrka där Markus, Andreas, Stefan och Lars spelade. Jag lyssnade på deras alltför långa låtar med otroligt komplicerade brytningar och alltihop på svenska. Jag insåg att detta egentligen var bra, men det var rätt svårt att höra vad som pågick i låtarna, men bestämde mig för att detta var vad jag ville göra. 4 dagar senare stog jag på näsan i en osandad/osaltad trapp under en härligt smällkall vinter. Två brutna fingrar och diverse brutna och vridna handledsben på höger hand satte stopp för spelandet ett par månader. Efter att jag lyckats övertyga arbetsteraputen att jag nog ska vara lite starkare än vanliga människor i höger hand så fick jag förlängd träning och i april kunde vi sätta igång med “Dr.Krall” Stefan däremot skulle vidare till studier och hoppade av. Ny trummis vart Hucke, från Web Construction, som kom till oss med ett brutet ben... Vilken underbar start för bandet som ganska fort tog smeknamnet “Bandet som Gud glömde”. Efter att ha kommit till kyrkan där vi repade på Kristihimmelfärdsdag och upptäckte att kyrkan var stängd denna dag (!!!) så letade vi upp en ny lokal i Sumpan. Hasse Öhman ringde upp mig en dag i Maj 95 och frågade om jag var intresserad av att göra den där fortsättningen på punk cover band vi snackat om så länge. Jag ville det gärna och vips hade vi Peter Lundh på gitarr och Fredda Gustavsson på sång. “Fetare än Berit” kom så till skott efter en helgs repa. 15 låtar drog vi av på en konsert i Märsta under en festival. Det var mycket lyckat så vi fortsatte med bandet vid sidan om Dr.Krall där Lars lämnade oss ganska snart och vi började med att ha regelrätta diskussioner om musikens vara eller inte vara. Ungefär samtidigt drog jag igång inspelningen av “Helter Incendo´s” kassett “In Memorian...” Det skulle ta sex månader att slutföra denna. Varje inspelningsdag stod Micke (Inspelningsteknikern, Producenten) i dörren med en kopp kaffe i handen som en välkomstfras. Jag fungerar inte särskilt bra utan kaffe... Och Micke gjorde stora ögon när jag gjorde trum inspelningen med en stekspade, ett stycke plåt och en metall stege. Slutresultatet vart himla bra. Men skottet talas det fortfarande om. Kassetten släpptes i Maj 1996 på Art performance records som jag just hade dragit igång. På jobbet vart saker och ting uppskruvade med alla möjliga sonderingar av elever och annat som inte är så trevligt att nämna. Nog var jag nöjd alltid. Men jobbet var riktigt jobbigt ibland. Efter en handfull konserter och en demo hoppade Markus av bandet och Dr.Krall började göra riktigt skäl av smeknamnet. Under sommaren 1996 hade Dr.Krall ett kort uppehåll och lånade ut lokalen till ett band som behövde repa lite inför en kommande skivinspelning. Detta band snodde lokalen mitt framför ögonen på oss. Och eftersom dom hade nycklarna till lokalen och vägrade att lämna dom åter så var det inte mycket att snacka om... Vilka svin! Samtidigt gjorde jag och Jonas Persson en inspelning med See Emily play. Tänkt att bli en EP men det blev inte så. Nåja, Dr.Krall letade upp en ny lokal och hittade en gitarrist som passade. Lars Ohlin kom in som en vårvind och vi blåste bort allesammans. Eftersom min förstärkare bestämde sig för att implodera och grannarna på fjärde våningen (vi repade två våningar ner i garaget) började klaga på oljudet... ??? Så vart vi i november utslängda även därifrån. Efter en demo till och en ny lokal i ett annat parkeringsgarage bestämde sig Hucke för att det fick vara nog och lämnade bandet i Maj 1997. Andreas tyckte att det var ett passande tillfälle att gå vidare själv och helt plötsligt var Dr.Krall upplöst. Jag och Lars bestämde oss dock för att vi ville fortsätta och ringde Anders Tibbling om musiker råd. Han kom upp med Janne Mörk på gitarr och den då endast 15 årige Martin Korsvall på trummor. Sagt och gjort “blåh” var fött. I juni 1997 satte vi igång. Men lokalen fick en vattenskada och vi fick ta ett uppehåll i väntan på en bättre lokal.
Del 7. Nu börjar det hända saker...
Under tiden så spelade Fetare än Berit på festivaler och drog en massa folk. Men det var ganska rökigt och stökigt under konserterna. En dag hade vi inte Peter kvar och vi lånade in Henrik på gitarr. Det var kanske inte den bästa konserten. Jag hörde den senare på kassett eftersom jag inte riktigt kom ihåg vad/hur/när vi lirade. Det lät ju fortfarande bra. Nåja. Peter kom tillbaka och vi fick in Tompa på gitarr för att utöka soundet. För blåh´s del tog det ett par månader innan vi fått tillbaka lokalen i Solna eftersom Tibbling kände personen med kontraktet. Haha för det andra bandet. Vi började repa och repa... November 98 var det dags för att spela in första singeln. “Kalas” blev väl inte riktigt någon jättehit. Men det var kalas att spela in den. Kul grej är ljudet under solot på “Apropå henne”. Det är ett fallande verktyg som klangade ner på cementgolvet i studion. Kul sound. blåh lirade ute och drog folk och det gick riktigt bra för oss. medans F´n´B rullade vidare med sprudlande konserter. Web Construction gjorde sin första och enda konsert under en spökfest på Lidingö. Helt klart var att musiken rullade bra. Jag skrev låtar som bara h-vete. Men efter att blåh tappade lokalen och flyttade ut till Täby och en platta spelats in som tyvärr inte riktigt höll måttet och F´n´B tappade Tompa och fixade Kenny som ersättare. Jonas och jag bestämde att vi nog skulle lägga Web Construction på is ett tag, men vi fortsatte med See Emily Play med Jessica numera på sång. Så började saker att hända i mera negativa banor. Efter att mitt förhållande rasat. Mitt nuvarande jobb som Nätverkstekniker som jag pluggat mig till under kvällarna, tog upp alltför mycket av mitt liv. Martin hoppade av för att göra lumpen och Hasse Öhman fick jobbet som nu trummis i blåh. Fetare än Berit trasslade ihop sig och föll magplask en kväll på Bryggeriet i Märsta så hårt att alla var överens om att detta var absolut sista gången. Plattan som blåh började spela in i november 2000 blev klar fort men ljudbilden var hemsk. Så efter mycket övervägande bestämdes det att plattan inte skulle få släppas. Den var helt igenom död.
Del 8. Börja om...?
Efter en tids flyttande omkring så landade jag till slut i Västertorp, söder om Stockholm. Under tiden som jag bodde där så skedde en hel del saker. Det började med att Janne Mörk lämnade blåh och vi fortsatte som tremanna band. En hel del strul mellan mig och Martin och Tibbling gjorde att livet var inte det bästa, samtidigt började min kropp visa tecken på utmattning av allting. Inte för att jag tog någon riktig notis om det men... September 2001 var det slut på blåh då Lars bestämde sig för att lämna bandet. Jag och Hasse tyckte att eftersom vi startat tillsammans så slutar vi tillsammans i bandkonstellationer. Dock... Ramlade jag in över Hucke en kväll och blev nerbjuden för att lyssna på hans band. Dom var rätt ok. Men vips tändes en tanke. Vad skulle hända om jag bad Hucke att spela med mig och Hasse? Sagt och gjort. I januari 2002 stod vi och repade ihop de första låtarna. Vi tog snabbt namnet “Formalin” och spelade in en platta LIVE i lokalen. Den släpptes i Juni 2002 och benämndes “Lekar i betong”. Men den sommaren tog jag ett beslut som skulle förändra hela mitt liv. Jag hade en kompis boende i Amsterdam sedan ett par år som jag rest till av och till. Nu var det bestämt att jag skulle hyra hans rum på övervåningen där i Westerpark. Så i juni straxt efter plattan släppts så drog jag ner under semestern från jobbet. Efter att ha nästan blivit hotad med att min semester skulle avbrytas pga problem med nätverket så kände jag att jag fått nog. Jag sökte jobb i Amsterdam. Ringde upp min chef och sa att - Eftersom mitt kontrakt gäller till 31 dec i år så vill jag inte förnya det. Jag har bestämt mig för att flytta till Amsterdam. Jag började söka mig runt för att hitta lite vänner i Amsterdam och det hände sig en dag att jag formligen snubblade över den som blev min nya kärlek... Tillbaka i Sverige så vart pojkarna i Formalin inte så glada. Men det var inget dom kunde göra åt saken. Jobbet var inte heller så glada över mitt beslut. men har jag bestämt mig så har jag. En demoplatta spelades in i december med Formalin. Juldagen 2002 tog jag mitt pick och pack och drog till Amsterdam och mitt nya liv.
Del 9. Invandraren/Smällen/Nystart
I Amsterdam kunde jag leva mycket mer och friare än jag gjort i sverige. Staden är mer gjord för människor som inte riktigt passar in nån annastans. Jag började jobba för Brittish Telecom i April 2003 och hamnade ur askan i elden. Efter det tunga och mycket stressande jobbet i stockholm ville jag ha lite lugn och ro, men så blev det inte så i oktober hände det som egentligen alla väntat på. En lördags morgon var jag på väg hem efter ett nattpass från jobbet och formligen exploderade mitt i en gatukorsning. Den mest underligaste känsla jag nånsin känt. (och den vill jag inte råka ut för igen) En Burnout satte stopp för det mesta av mina planer för en längre tid framöver. Efter att ha försökt komma tillbaka till jobbet under ett par månader så insåg jag att det inte kommer att fungera. Jag sa upp mig och startade mitt skivbolag istället. Art Performance Production var en dröm att få göra men jag hade liksom skjutit upp det hela tiden då jag egentligen inte hade pengar eller tid till det. Nu hade jag båda två. Så Augusti 2004 drog det hela igång.
Del 10. Art Performance Production
Själva idén med Art Performance var att ha ett bolag som kunde samla bra band som aldrig fått en chans hos de stora bolagen och med rätt människor göra storverk. Banken som fick läsa idén fattade hur det hela var uppbyggt och gav ett start lån. Ett år senare jobbar jag nu nästan heltid med att producera och koordinera band/inspelningar och annat som sker inom bolaget. Jag trodde inte att det skulle bli så mycket pappersarbete med det, men asch vad jag bedrog mig. Mycket arbete vid sidan om och väldigt mycket resor. Mina egna projekt som jag så gärna vill göra får stå lite i bakvattnet medans mina kontrakterade artister/band har förturen på studiotider m.m. Det är väl bara så det ska vara. Dock arbetas det med Formalin´s nya platta “Frihet är att vara lagom bakfull”. Web Constructions nya platta, Helter Incendo projektet och självklart min egna soloskiva. Samtidigt jobbar jag som studiomusiker åt Caisedo där man även finner Peter Lundh, Hasse Öhman och Leif Gyllenberg. Och nu står jag alltså här med ett antal kommande skivutsläpp under 05/06 och trivs som bara den. Amsterdam då? Ja, jag kommer att stanna här ett tag till. Vem vet? Kanske för resten av livet.
Del 11. Trött och full / Varför tar det en sån tid?
När så 2005 hade gått och inga utgivningar var klara så var jag rätt trött på det hela. Under 2006 jobbade jag på i motvind med alla de underliga sonderingar man måste göra när man inte har ett upptrampat spår att gå i. Man måste ju minnas att jag aldrig förr hade gjort detta jobb. Efter sommaren 2006 började det så lätt röra på sig och innan jag visste ordet av hade jag inga pengar kvar, men första utgivningen klar. Thomaz första singel “Stjärna på himmelen” släpptes i September 2006 tätt följt av plattan “If I Ever Die” i November 2006. Äntligen började det hända något. 2006 avslutades med att “Maze of time”s platta “Tales from the maze” släpptes och började få upp försäljningen lite grann. Nu sitter jag här i januari och sörjer det faktum att min favorit bar “The Queenshead” har blivit något av ett diskotek, och ni som känner mig vet vad jag tycker om sånt. Joxxon, min gamla keyboardist från Cameron har flyttat tillbaka till Sverige den svikaren så nu har jag inte så många att gå ut med längre, eller förresten, det har jag visst. Ett antal utgivningar är klara inför 2007. Formalin EPn “Smisk med liten EP” kommer ut under våren, likaså den gamla “Helter Incendo” tjepen “In Memorian” som har fått ett namn byte till “Harvest of the innocence”. Detta pga av att ett annat band finns med namnet “Helter Incendo”. Det var bara att byta, även om jag registrerade namnet 1996 så har jag ju inte gjort så mycket väsen av mig och känner att det kan kvitta. Formalin kommer även med en platta under sommaren. Web Construction beräknas klar under sommaren och mitt egna projekt JP-Rosengren kommer att mixas under sommaren för utgivning. Jag vill även slå ett slag för en mycket bortglömd man inom den svenska rocken. “Roger Karlsson” har släppt nytt material under förra året 2006, en helt fenomenal platta. Kolla gärna in honom om ni gillar Svensk rock.
Del 12. Nya tag och nya spår
Roger Karlsson ja. Det visade sig att det fanns outgivet material med honom, efter att ha träffat mannen så frågade jag försiktigt om det var så att han kanske ville ge ut detta officiellt. det ville han, så nu kommer det snart en platta från mitt bolag med Roger. Håll utkik efter den på bolagets hemsida, som förövrigt fått en ansiktslyfting efter att samarbetet kollapsat med mitt förra Web hotel. Det finns mycket att säga om det, men om jag säger nåt så får ni bara min version, och det är inte så bra. I övrigt pluggar jag Nederländska och snackar det rätt bra numera, även om jag ibland stammar fram orden i fel ordning. Nu ska Wistaria signas in i bolaget för en platta samt att Caisedo projektet som vi hade, nu har bytt arbetsnamn till TRAP project plus att vi där söker en ny sångare eftersom Caisedo skall göra sin Dance platta som borde vara klar till hösten. Håll utkik efter mer info. Det kommer mera... Måste bara berätta om ett par roliga saker, som att Jonny (min bästis från Åkersberga tiden) hörde av sig efter ca: 25 år. Cooolt! Nu ska vi bara träffas och snacka skit nån dag. Idag (7 maj) fick jag ett mail av Björne Stener med som hade googlat sig själv och hamnat här. Vore kul att träffa honom med! Formalins EP “Smisk med liten EP” släpptes för övrigt i Mars 2007. Köp den och stöd de Luxemburgska valfångarna!
Nedtecknat av: Johnny JP Rosengren Augusti 2005 - Maj 2007