Harvest of the innocence fd: Helter Incendo projektet startade som av ett misstag efter att ha vaknat upp sent en natt efter lite sömnsvårigheter. Jag skrev “Warsaw 1939” den natten. Det skulle bli upptakten på hela mitt jätte projekt titulerat “Helter Incendo” som jag tog efter att ha läst “Clive Barker, The great and secret show”. En helt fantastisk bok. Fortsättningen på den boken “Everville” är minst lika bra.
“Memory, prophecy and fantasy - the past, the future and the dreaming moment between - are all in one country, living one immortal day. To know that is Wisdom. To use it is the Art.”
Citat taget ur Clive Barkers “The great and secret show”
The end of the immortal day hette en av låtarna jag skrev till Web Construction då det endast var jag och Hucke. Kanske kommer vi en dag att få höra det stycket. Clive Barker är förövrigt en av de personerna som inspirerat mig mest under mitt liv. Så även för “Helter Incendo” projektet. Det hela startade efter att jag och Jonas (Web Construction) köpt en manick som kallades “Roland Studio M (MV30)” En, enligt mig, alldeles förträfflig liten manick som har 16 kanaler för MIDI inspelning och över 1600 ljud som går att ändra hur mycket man vill, bara man vet hur... Efter att ha gjort hela vår platta (Web Construction alltså) på denna maskin så hade jag den hemma och lajjade med den. Ett par instressanta teman kom ut, men det var inte förrns jag vaknat upp den där natten och skrev detta stycke som jag förstod vad man egentligen kunde göra. Just den natten hade jag läst klart “The great and secret show” så det var klart att den hade påverkat mig. Så där nere i källaren i Vällingby startade mitt största och mest krävande projekt någonsin. Efter Warsaw 1939 rullade saker och ting vidare med en massa nya stycken. Det är lite svårt att kalla dom låtar eftersom dom egentligen inte är det. Det hela rullade på och formades till Teman. “The Garden / The Lost och Solitude var de första teman som kom ut. Dessa fortsatte jag att jobba med och kom så 1994 till studion “Over the Hill” i Täby för att spela in detta. Det, skulle det visa sig, skulle ta 6 månader att slutföra. Från The Garden hade jag valt ut huvudtemat “The Garden” del “Spring” och “Fall”. Varför det vart dessa två årstider jag valde ut vet jag inte. Kanske var det bara så att dom skulle vara med. På “Spring” sjöng Christian Hillborg och Miriam Hinas. Blockflöjt spelades av Börs Anders Öhman. Resterande instrument spelades av mig. Samplingarna av fågelbadet och regnet och de knarrande fönstrena m.m. fixades av den outröttliga mannen Mikael Lundin. Fall” hade ingen sång och alla instrument spelades av mig. Samplingar, återigen av Micke Lundin. Den andra delen jag tog från “The Garden” temat var “Garden of remembrance” som skulle bli det stycke folk hatade och älskade mest. Sången stod Miram Hinas för. Hon har en röst som är så spröd att man nästan tror att den kan spricka i småbitar när man hör henne. Denna röst var helt perfekt för denna bit. Jag berättade dock aldrig för henne vad det egentligen var hon sjöng om och det var nog bra det, för annars tror jag inte hon hade gjort sången på den. Cellon som Sussane Eriksson stod för var en mardröm. Hon var en nybörjare på Cello och var exakt vad som behövdes. Det tog oss timmar att lägga de tre minuterna av cello som behövdes. Med gråt och svett satt det till slut. Den vackraste cello jag hört. Eftersom det sen bara var piano till det hela, så spelade jag det. Barnen och skottet samplades in sist av allt till allas förtret. Minns att frun var glad att det inte var hennes barn som var samplade. Det kan väl sägas att det hade jag aldrig gjort. Bättre med helt anonyma efter att ha sett hur resultatet blev. Nåväl... “Solitude” vart låt 1 på B-sidan av kassetten. Tagen från “Solitude” temat. Här spelade jag allt. Inga andra saker las till. Egentligen hette stycket “On a desertet snowy road” från början, eftersom temat dök upp i min skalle då jag gick på en kall snöig väg mellan Upplands Väsby och Rosersberg. Gamla E4:an. Sist på kassetten lades “The Lost pt2” in. Från temat “The Lost”. Pt 1 tillhörde Web Construction och kommer att dyka upp där senare. Men Pt 2- 5 tillhör Helter Incendo. Här fick Lars Johansson, som egentligen spelade gitarr med mig i “Dr. Krall” spela flöjt. Och det fick han göra mycket av. Han vände och vred sig i plågor mellan varven. Slutresultatet blev fantastiskt. Den lilla rad som läses upp i detta stycke “And light became a tale to tell / Pain became my audience / sorrow became my only friend” Läses av mig som också spelar alla andra instrument. Liksom trummorna... Som egentligen består av en stekspade, en stor bit plåt och en aliminium stege. Det vart så eftersom jag satt hemma och undrade hur i H-vete jag skulle fixa trum sektionen i detta stycke.Rätt som det var stod jag och lagade mat en dag och tjongade stekspaden in i spisen. “Bling”... Huh!!? En gång till... “Bling”. Bingo! Där är ju ljudet jag letat efter. Så med stekspaden i hand dundrade jag över till studion för trum inspelning. Micke vart rätt förvånad, milt sagt. Men med rätta apperaturen och Micke som förstår vad jag pratar om när jag berättar i bilder hur det ska bli så vart det helt ok. Därtill kom det sig att när Micke gjorde samplingarna så kom han på att berätta en historia om hela temat. Under tiden när han gör detta så kommer hans son in och ropar YES! som bakvänt blir... Say... Och så kommer det sig att historien om dessa fyra stycken berättas baklänges i slutet av tejpen med Mickes son ropande Say som start medans “The Lost pt 2 “ tonas ut.
Jag måste passa på att tacka de personer som gjorde det hela möjligt med denna inspelning. Dom var som följer:
Susanne Eriksson, Cello; Christian Hillborg: Sång; Miriam Hinas, Sång; Lars Johansson, Tvärflöjt; Mikael Lundin, Samplingar, inspelnings tekniker och producent; Patrik Lundin, Say Yes; Börs Anders Öhman, Blockflöjt; Anders Tibbling, Inspelnings tekniker och hjälpreda; Jonas Persson, Logotyper och Foton; Hans Arleklint på Sollentuna grafiska gjorde omslaget. Övriga som hjälpte till på allahanda olika sätt var: Familjen Lundin, Anders Ahlgren, Göran Frese, Krister Lanner, Håkan Eriksson och C.L.K. Aqurette. Utan allas hjälp och stöttningar hade jag aldrig kunnat genomföra denna inspelning. In Memorian... är dedikerad till mina vänner Örjan Wennberg och Ulf Bragsjö och gavs ut på Art Performance i maj 1995. Art nr: ART HI 9505.
Dagsläget:
Idag har “Harvest of the innocence” som det har döpts om till pga att ett annat band numera innehar namnet “Helter Incendo” och har släppt två plattor med det namnet, vuxit till ett mycket större projekt än vad jag egentligen kan hantera. 1998 hade jag 6 timmar material klart och idag är det närmare 10 timmar. Men nu börjar jag se slutet på det hela. Historien bakom alla titlar börjar komma fram som en funktionell historia som kan sammanlänka alla stycken.
In Memorian kommer att släppas på CD under våren i en limiterad upplaga under det nya namnet. Jag tror att det kan sälja på lite och ge mig lite stålar in så att jag kan slutföra detta projekt.
Nedtecknat av Johnny Rosengren 3 februari 2006 / Redigerat 19 Januari 2007